Minnesverser SWE

19.9.2018

Minnesverser på svenska

Kondoleansadresser

Aftonvinden fyller nu ditt segel för dig 
till en evigt rofylld hamn.

Allt är nära, allt är långt ifrån. 
Allt är givet människan som lån.

Att dö är seger, inte nederlag. 
Det lyser över bergen. Natt har blivit dag.

Barnasmekning och barnakyss 
voro din värld, du lilla, 
men till barnahimlen nyss 
gick du så ljuvligt stilla.

Det finns minnen 
som inte förstörs av tid eller år. 
I själen de finns i år efter år.

Det kom en stilla vind 
och smekte ömt din trötta kInd. 
Liksom ett ljus som blåstes ut, 
din levnadsdag har nått sitt slut.

Det susar av sorg kring stugans trän. 
Det viskar farväl från tegens ren. 
Kring hemmet du älskat nu vemod står. 
Vi viska tillsammans, farväl, farväl.

Det är tröst att vinden stillnar 
och skuggan över vattnet flyr. 
Bortom himlens ändlösa valv 
det eviga ljuset nu gryr.

Ditt goda hjärta och glada lynne, 
hos oss skall leva i tacksamt minne.

Ditt minne lever, det kan ej jordas, 
det kan ej gömmas i stoft och grus. 
Nej det skall leva i fågelsången 
i blommors doft och i vindens sus.

Djupt sörjd.

Du går ifrån oss, men är ej borta. 
I våra tankar, Du lever kvar.

Du omsluter mig på alla sidor och håller mig i din hand. 
- Ps. 139:5 -

Du är borta, du har kommit till fridens land. 
Men du lever kvar i våra minnen på denna strand.

En gång blir allting stilla 
en gång får allting ro.

En människas dagar äro såsom gräset. 
När vinden går däröver, är det icke mer. 
Men Herrens nåd varar från evighet till evighet.  
- Ps. 103: 15-17 -

En människa är lik en fläkt, 
hennes dagar som en försvinnande skugga.  
- Ps. 144:4 -

Ett strävsamt liv har slocknat ut, 
en flitig hand har domnat. 
Din långa arbetsdag är slut, 
ditt trötta huvud somnat.

Frid viskar träden kring hemmet du älskat. 
Farväl bugar blommorna du vårdat så ömt. 
Tack kvittrar fåglarna som var morgon dig hälsat. 
Tyst viskar vinden farväl.

Gråt ej för att jag är borta gläds för att jag har funnits.

Gud är kärlek. – 1. Joh. 4:8 -

Herren är min herde, mig skall intet fattas, 
han låter mig vila på gröna ängar, 
han för mig till vatten där jag finner ro. 
- Psalt. 23:1-2 -

Här vi på andra stranden står, 
då oss sorgens budskap når. 
Som blommans soldröm är livet kort, 
den Gud älskar han kallar bort.

I tacksamt minne bevarad.

Jag förtröstar på Dig, Herre.

Lika stilla som Du levat. Lika stilla gick Du bort.

Livets dag till afton gått. 
Hjärtat nu sin vila fått.

Låt oss minnas de soliga dagar då sorg
och smärta oss fjärran var.
Låt oss minnas de glädjedagar
då vi alla tillsammans var.

Låt sorgen stilla ändras till minnen vackra, kära.

Med djup saknad.

Min tid står i dina händer. – Ps. 31:16 -

Nu hjärtats frid ej störes av världens oro mer, 
ty du har funnit landet där solen ej går ner.

Någonstans inom oss är vi alltid tillsamman, 
någonstans inom oss kan vår kärlek aldrig fly.

När krafterna långsamt domna 
och ögat sin glans har mist, 
hur skönt att från allt få somna 
och vilan finna till sist.

På sorgens mörka strand lyser minnena klart. 
Ditt ljusa glada sinne finns alltid hos oss kvar.

Sakta kom ängeln och log. 
Löste de jordiska banden. 
Viskade ömt: "Du har lidit nog". 
Följ mej till himmelska stranden.

Sakta sänkte sig natten ner 
världens oro ej når dig mer. 
Hjärtat brustit i livets strid 
slumra, slumra i evig frid.

Sjung fågel sköna sånger, 
viska stilla vind vid graven, 
tala om vår sorg och saknad.

Sov gott!

Sov i ro.

Sov i ro, vila ut i Guds hand.

Stilla står jag vid portalen 
ännu intet vet. 
En gång öppnas stjärnesalen 
allt blir evighet.

Så liten plats en människa tar på jorden, 
mindre än ett träd i skogen. 
Så stort tomrum hon lämnar efter sig. 
En hel värld kan inte fylla det.

Så vila i frid, ty dagen är slut; 
det redbara hjärtat har somnat.

Säg ej med sorg att jag är död. 
Säg i tacksamhet att jag har levat.

Tack för allt du gjort och velat. 
Tack för kärlek stor vi fått. 
Och förlåt oss vad vi felat. 
Var välsignad och sov gott.

Tack för den tid vi fick tillsammans!

Tack för din kärlek.

Tack för vad Du givit, 
tack för vad Du var. 
Tack för ljusa minnen som Du lämnat kvar.

Tiden går och sorgen byter skepnad. 
Tårarna renar och minnena består.
Ty att gå in i Guds vila är att vila ut från sitt verk, 
så som Gud vilade från sitt. 
– Hebr. 4:10 -

Tårar falla, ödmjukt sakta, i de spår du lämnat kvar.

Vem kan väl tolka det som sker, 
vi böjer oss stilla och ödmjukt ner.

Verksam men stilla levde du din tid. 
Stilla gick du in i evig frid.

Vila i frid.

Älskad - saknad.

Över allting denna dag landskapet får milda drag. 
Nu båd, när och fjärran friden är av Herren.

Kondoleansadresser

Varumärken